Jamen, jomen, nämen

Äntligen tisdag som jag brukat säga. Nä, skämt åsido så har det varit en helt vanlig dag med undantag för avsaknaden av gummibands- och tejpbollskrig förstås.

En förvånad medarbetare utbrast plötsligt:
"Rulla mig i mjöl och kalla mig för wienerbröd"
(Skrattade så att jag höll på att ramla av stolen)

Vi har bland annat spelat hiten "Är det så här när man är kär när man är liten" med Heman Hunters på hög volym samt diskuterat handväsksinnehåll. Detta efter att jag erbjudit en mkt förkyld arbetsledare en C-vitaminbrus som jag råkade ha i handväskan.

Det känns som att morgondagen kan komma att bli snäppet flummigare.

Positivt??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0