Äppeldryck med ciderkaraktär

Jag kan inte fatta det... nu är det verkligen helt klart!! Om bara tre veckor går flyttlasset ner till Köpinget.
Just nu känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden. Jag har världens finaste pojkvän som inom snart kommer att bli min sambo, jag har en familj som alltid har stöttat mig i mina beslut och som ställer upp och hjälper till med flytten, jag har kommit in på en utbildning som jag vill gå och jag har inte bara ett, utan två jobb att falla tillbaka på under lov och liknande. Och det är inga dåliga jobb, utan välbetalda, utvecklande jobb. Så bra som jag mår nu, ja så bra har jag nog aldrig mått förut.
Ibland måste jag nästan stanna upp och tänka; hallå! Vem kunde tänka sig att det skulle bli såhär??
För ett år sen hade jag gått ut gymnasiet. Jag hade visserligen ett sommarjobb, men det var tveksamt om jag skulle få fortsätta till hösten. Jag hade kommit in på en utbildning i ett annat Köping, men kände mig inte alls sugen att fortsätta plugga just då. Och jag kände mig ensam... inte ensam som att jag inte hade någon att prata med, min familj och mina vänner har ju alltid funnits där. Men jag ville vara nära någon, någon som verkligen tyckte om mig som den jag var. Jag ville vakna upp bredvid någon och bara kramas. Och av en händelse, så träffade jag O...
Det här året har verkligen varit det bästa i hela mitt liv och jag ångrar INGENTING, absolut INGENTING.
Så nu börjar ett nytt kapitel i en helt ny stad. Så otroligt spännande!!

Okej, det där var kanske det djupaste jag någonsin skrivit här på bloggen, men jag är trött och känner mig väldigt emotional. Och jag saknar mannen i öster!!
KOM HEM!!